Har tittat på avslutningen av "Så mycket bättre" och konstaterar att det blev så mycket bättre. Att föra samman olikheter som tillsammans blir mer än delarna var för sig. Mångfald är verkligen bättre än enfald enligt min mening.
Var på bandy igår. Det sker inte varje dag men igår skedde det och jag stod mitt i klacken bland Bollnäs Flames! Ska man gå på bandy i Bollnäs, ska man stå i klacken, en gång korad till Sveriges bästa klack. Sonefors ledde klacken som en riktig rocker. Lokalpatriotism är inte min grej men om den ska förekomma ska den förekomma på en bandymatch i Hälsingland. Bara där.
Har med bestörtning följt kommentarer kring Hennes & Maurits etablering i Söderhamn. Grattis vill jag säga men en del tror att livet tar slut när det går bra för andra. Om Söderhamn dör, då dör vi andra också. Som med macken i Arbrå. Det ska finnas en mack i Arbrå OCH en mack i Vallsta. Känns fånigt att ens vidröra ämnet men patriotism kan verkligen vara det som får en bygd att att utplåna sig själv.
Klacken sjöng: Grön och vit, Västerås och Bajen det är samma skit, samma skit. Två killar i klacken kom från Västerås och de såg lite vilsna ut. Omgivningen såg detta och och en av busarna reagerade genom att omfamna de båda killarna. Härligt! Det gav mig hopp. Hoppet att patriotismen bara är fernissa som vid närmare eftertanke går att omvärdera med lite djupare värderingar. Det blev behållningen för mig under matchen mot Västerås, som Bollnäs visserligen vann med 3-1, och likaså när virtuosen Hellmyrs tog sin son i famnen och åkte ärevarvet på isen.
Dagen mening: Det stora i det lilla.