söndag 18 mars 2012

En dag i taget!

Nu har det hänt, det har vänt i politiken. Sedan förra inlägget har rollerna blivit omvända. Reinfeldt har visat sig, stuckit upp huvudet ur skyttegraven och Löfvén har dragit ner sitt från skottglugen. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14540915.ab

Tala är silver, tiga är guld tydligen inom politiken. Jag brukar hävda inför mina vänner att det är bättre att berätta så att folk slipper gissa. Gissningarna behöver inte vara bättre än verkligheten. Men när det gäller politik verkar det vara det omvända. Knip käft så ökar folks positiva förväntan, öppna truten och de blir besvikna. Kan det vara så att när politiker talar förvandlas våra idealiserade bilder av dem till bilder av vanligt folk? Vanligt folk, eller verklighetens folk, vill vi inte att de är. De ska liksom fylla det där utrymmet som vi har vikt till helgon och idoler. Ta Obama som exempel...

Själv har jag ägnat mig åt det viktigaste i livet under den här tiden som gått mellan mina inlägg på bloggen: spikat fågelholkar, slöjdat bekymmerskrokar och skedar att skyffla in Bollnäsfilen med. Lagat snus och älskat både människor och livet och försökt begripa någonting av allt det obegripliga.

Ordspråk och aforismer omger oss med livsvisdom till den grad att jag ibland vill kräkas på allt förnuft, men en levnadsregel har blivit tydlig för mig det senaste året: EN DAG I TAGET.

När livets gåtor ter sig svårlösta och bekymmer hopar sig har jag erfarit att det finns kraft och energi till den dag som idag är. Och det räcker. Jag har det som behövs för den här dagen därför tar jag en dag i taget.

Seså, ut och hämta luft nu gott folk, det kanske är sista gången...

Dagens mening: En dag i taget!

torsdag 5 januari 2012

Skyttegravar!

Det brukar sägas att den viktigaste egenskapen hos en amerikansk president är att utse rätt medarbetare, vad nu "rätt" betyder i detta sammanhang. Det är nämligen de som skall utföra jobbet. Tror att det ligger en hel del sanning i det och att detsamma gäller för svenska förhållanden. Presidenten ska vara ansiktet utåt, charma, entusiasmera och skapa en berättelse. Idag är alla ledande politiker mediatränade, även om alla inte klarat "uppkörningen" lika galant, och att synas är lika med att finnas. Att välja bort medieexponering är synonymt med att inte vilja finnas. Kan det vara så?

Ibland kan det vara tvärtom och jag tänker såhär: Reinfeldt varken syns eller hörs i samma utsträckning som exempelvis Juholt och jag beklagar inte detta. Reinfeldt uttalar sig sällan nuförtiden och jag tycker att det är till hans fördel. Han slipper dementera, förklara att han menade någonting annat än vad som skrevs. Han behöver heller inte tvåla till oppositionen, det klarar de själva med bravur. Noterar att Alliansen det senaste halvåret knappast uttalat något negativt om oppositionen. Måste vara ett drömläge.
Tala är silver, tiga är guld i detta läge men det kommer, var så säker, en tid då Statsministern behöver träda fram och det är då vi får en chans att bedöma honom, mäta och väga honom med allt vi har, fördomar, förakt, småsinthet och naturligtvis all annan begåvning vi kan plocka fram. Han kommer att försöka ge oss en berättelse som vi kan välja att tro på, eller inte, som Stella skulle säga. Fredrik har gjort ett bra val när han utsåg Anders till att vakta skattkistan men det kan vända fort och vi är ett sårbart land.

Jag saknar en idédebatt idag. Vad är det vi vill, vad är det vi tror på? Är det ens viktigt att vi tror på något? Det känns som om ismernas tid passerats. Kolonialism, nationalism, socialism... Vi åker bakåt i skalan och just nu är vi nere i liberalismens grundteser. Får se hur länge...

Många söker enkla lösningar och jag gillar enkla lösningar, att inte krångla till i onödan, men ibland förenklar vi av lathet, slöhet och ointresse. Religion är ett sådant område där åsikter kolliderar med insikter, tro med vetande, känsla med förnuft. Det dyker upp en bild i mitt huvud. Skyttegravar med skarpskyttar som ligger och passar på någon som vågar sticka upp huvudet. Det är experterna, utsedda eller självutnämnda, som ligger och passar. De som sticker upp huvudena är allt från riktigt kloka personer till idioter (googla på det ordet). Sticker man inte upp huvudet, som Reinfeldt, blir man inte beskjuten men då finns man inte heller.

Dagens mening: man kan finnas fast man inte syns.

lördag 17 december 2011

Bandy!!!

Har tittat på avslutningen av "Så mycket bättre" och konstaterar att det blev så mycket bättre. Att föra samman olikheter som tillsammans blir mer än delarna var för sig. Mångfald är verkligen bättre än enfald enligt min mening.

Var på bandy igår. Det sker inte varje dag men igår skedde det och jag stod mitt i klacken bland Bollnäs Flames! Ska man gå på bandy i Bollnäs, ska man stå i klacken, en gång korad till Sveriges bästa klack. Sonefors ledde klacken som en riktig rocker. Lokalpatriotism är inte min grej men om den ska förekomma ska den förekomma på en bandymatch i Hälsingland. Bara där.

Har med bestörtning följt kommentarer kring Hennes & Maurits etablering i Söderhamn. Grattis vill jag säga men en del tror att livet tar slut när det går bra för andra. Om Söderhamn dör, då dör vi andra också. Som med macken i Arbrå. Det ska finnas en mack i Arbrå OCH en mack i Vallsta. Känns fånigt att ens vidröra ämnet men patriotism kan verkligen vara det som får en bygd att att utplåna sig själv.

Klacken sjöng: Grön och vit, Västerås och Bajen det är samma skit, samma skit. Två killar i klacken kom från Västerås och de såg lite vilsna ut. Omgivningen såg detta och och en av busarna reagerade genom att omfamna de båda killarna. Härligt! Det gav mig hopp. Hoppet att patriotismen bara är fernissa som vid närmare eftertanke går att omvärdera med lite djupare värderingar. Det blev behållningen för mig under matchen mot Västerås, som Bollnäs visserligen vann med 3-1, och likaså när virtuosen Hellmyrs tog sin son i famnen och åkte ärevarvet på isen.

Dagen mening: Det stora i det lilla.

fredag 4 november 2011

Lägsta bud!

Fattigsverige lyser med sin frånvaro enligt min mening men vi blir hela tiden påminda om en tid som flytt genom anekdoter som menar att då det begav sig auktionerades de fattiga ut till lägsta anbud. Hemska tid tänker vi, i alla fall jag, men här kommer en blänkare som påstår att det inte är så stor skillnad på då och nu.

Nu kallas det för fri upphandling och den med lägst anbud vinner fighten om vem som får sköta omsorgen för de mest utsatta. Lägst anbud vinner i kommunernas upphandlingsförfarande med allas goda minne att det alltid är på bekostnad av kvalité som kostnaderna hålls nere. Jaja, visst går det att slimma organisationer och institutioner men någonstans passeras gränsen för det anständiga och jag möter, om inte varje dag så varje vecka, de personer som skördar konsekvenserna av vår strävan att göra allt till lägsta möjliga anbud.
Ibland blir det ovärdigt och rent av förnedrande när de som slitit hela sitt liv utsätts för kommunernas "omsorg".
Varje tid har sina mantran och just nu är det låga skatter som lyser starkast.
Jag vet inte om det blir bättre med höjda skatter då kommunala politiker inte ger mig anledning att tro på klokt ekonomiskt tänkande men när omsorgen av våra äldre ställs mot byggen av bandyhallar tycker i alla fall jag att det fortfarande finns utrymme för prioriteringar.

Dagens mening: prioriteringar!

söndag 16 oktober 2011

Framåt!

Kärlek kan vara komplicerat! Förälskelse liknas ibland vid psykos. Att känna kärlek och att vara förälskad behöver inte vara samma sak. Kärlek kan mogna, mogen kärlek tyder på erfarenhet, förälskelse verkar vara en biologisk process som styrs av gener med ett syfte att leda till förökning, ett gynnande av arten, någonting som ger fördelar räknat på... lång tid i alla fall.
Kärlek kan riktas mot inte bara människor utan även mot djur, saker, platser, fenomen men har alltid en betydelse för oss själva, en betydelse som verkar till vår fördel. Kärlek får oss att må bra helt enkelt. Men kärlek sårar... alltid skulle jag vilja säga, den som inte blir utsatt för den eller den som upplever sig utanför dess uppmärksamhet.
Kärlek är omtanke och därför uppfattas den inte alltid som kärlek då omtanke ibland kan innefatta att låta bli att uppmärksamma, uppmuntra, bekräfta då det kan innebära känslor som förpliktar till mer än omtanke.

Jag får ofta höra att jag inte ska fundera så mycket. Varför säger man så? Vet inte men en fundering handlar om förenkling, att göra allt till svart och vitt, att förenkla för att kunna gå vidare, att inte fastna, att ta en dag i taget och inte göra saker större än vad de är...

Kärlek och gemenskap har gjort oss till människor och om jag får bestämma idag skulle jag önska att vi öser på med kärlek, med omtanke, med bekräftelse och uppmuntran att gå vidare och hjälps åt att gå framåt, att gå vidare.

Dagens mening: Kärlek!

söndag 9 oktober 2011

En gång till!

"En gång till" ropar Stella när hon tycker någonting är roligt eller så säger hon så bara för att liksom. Efter nattens många minusgrader tänkte jag att svampsäsongen var slut men så var det inte. "En gång till!"

fredag 23 september 2011

Gratulationer!


En del av mina vänner fyller år varje år, hela tiden liksom. Vad är en vän förresten: person som en annan person är nära bekant med och vars relation till denna präglas av positiv kontakt, ömsesidig tillgivenhet och tillit.

Själv slutade jag med dessa barnsligheter vid 36 tror jag, att fylla år alltså. Blir nog inte äldre än så. Biologiskt blir vi ca 45 år enligt experterna men dit kommer jag nog aldrig.

Idag, den 24/9, fyller en vän sina modiga 38 och det tycker jag är modigt. Binärt, det som används i datorernas värld, uttrycks det 0010 0110. Med romerska siffror skrivs det XXXVIII. På arabiska ٣٨

38 Leda är namnet på en asteroid upptäckt av Jean Chacornac den 12 januari 1856 i Paris. Asteroiden har fått sitt namn efter Leda, en av Zeus älskarinnor inom grekisk mytologi. Leda blir mor till den sköna Helena. Helena framstår som en skuldfri gestalt som blir orsaken till många tragedier.

Min vän fyller alltså 38 år och jag vill egentligen bara säga grattis, hoppas du får en fin födelsedag. Ett grattis kanske inte låter så farligt men 1942 ledde ett "grattis" till den s.k. Telegramkrisen som var en diplomatisk kris mellan Nazityskland och Danmark under andra världskriget, då Danmark befann sig under tysk ockupation.

Upprinnelsen till krisen var att Tysklands Führer, Adolf Hitler, framfört sina gratulationer till kungen av Danmark, Kristian X, på dennes födelsedag 26 september 1942. Kungen hade som svar skickat kungahusets kortfattade standardtelegram med texten "Udtaler min bedste tak. Christian Rex". Detta sågs av Hitler som en förolämpning, och den rasande rikskanslern krävde en hårdare tysk kontroll över Danmark. En djupare liggande orsak till krisen var att tyskarna var missnöjda med de tilltagande antityska stämningarna i Danmark. Regeringen Buhl måste avgå och ersattes av regeringen Scavenius.
Så, grattis till dig min vän! Hoppas det inte leder till en diplomatisk kris bara.

Din vän.

fredag 19 augusti 2011

One More Cup of Coffee

Your breath is sweet, your eyes are like
Two jewels in the night
Your back is straight, your hair is smooth
On the pillow where you lie
But I don't sense affection
Or gratitude or love
Your loyalty is not to me
But to the stars above

tisdag 16 augusti 2011

Bilder som ord!

Låter bilderna tala idag.

 Generationer

 Gräskrona

 Hjärtat

 Katter

 Laxen

Stålflickan

söndag 14 augusti 2011

Som en bro...


Hur bär man sig åt för att avlägsna sig från det man älskar? Hur gör man för att skapa avstånd som ger distans och självinsikt? Hur förklarar man för en frågande omgivning och barn som blir sårade? Jag vet inte riktigt…

Det har gått så lång tid att till och med tankarna har flätats samman med någon annans tankar och när dessutom den grund man står på, den tro som burit över mörka vatten, lyser med sin frånvaro, då blir man rädd. Det går att bli skitskraj för mindre men jag är övertygad om att det är nödvändiga steg för att beträda ny mark, ytor som öppnar upp för nya insikter. Det går att gå under men det finns också möjligheter till ny kunskap som fyller livet med mening.

Dagens mening: över mörka vatten!




måndag 1 augusti 2011

Forskning och framsteg!

Då jag är mycket nyfiken läser jag gärna forskarrapporter och tar del av nya undersökningar som bekräftar eller dementerar "sanningar". Jag har fått klart för mig hur det går till, hur man går till väga vid dessa undersökningar så därför presenterar jag idag en egen undersökning med slutsatser jag hoppas skall väcka uppmärksamhet i omvärlden.

Våra stora rovdjur, bl.a. varg och björn, försvann från Sverige under 1800-talet och sågs som en marginell företeelse fram till 1960-talets slut. Min undersökning har visat att dessa rovdjurs försvinnande sker i samband med en nyhet hos människorna, nämligen införandet av ett nytt instrument kallat dragspel, dragharmonika, fattigmansorgel mm. Kärt barn har många namn.

Uppfinningen kom runt 1830-talet men spred sig till folket på våra breddgrader först efter 1850-talet. Runt 1880 kan det anses som att björnen levde endast i avlägsna trakter i det inre av lappland. Vargen skulle ta ytterligare några år på sig att bita sig kvar.

Vid en noggrann kontroll av antalet importerade dragspel till landet ser man tydlig att när antalet ökar motsvaras det av en minskning av antalet rovdjur. Under 1920-talet sker en dramatisk ökning av antalet fattigmansorglar, till stor del beroende på Kalle Jularbo och poeten Dan Andersson och deras inverkan på vanligt folk. Det gav effekt på rovdjursstammen och i skolan undervisades barnen att till rovdjur räknades nästan enbart räven.

Emellertid avklingade dragspelets dragningskraft och när gammeldansen haft sin stora era fram till 1960-talet försvann instrumentet från den offentliga musikarenan.
Här kan vi tydligt se att vid 60-talets slut börjar en återgång av både björn och varg för att få en explosionsartad ökning under 1990-talet, då dragspelet får anses som utrotningshotat.

Mina egna evidensbaserade undersökningar ger vid handen att de tillfällen jag tar fram bälgaspelet uppe i skogen vid min stuga, då händer det aldrig att jag ser något stort rovdjur. De tillfällen jag stött ihop med varg och björn har jag aldrig haft dragspelet ens i närheten. Till och med en av katterna drar som en avlöning till skogen bara jag lägger min hand på spelet. Den andra katten räknas inte och får anses som omusikalisk då hon stannar kvar och inte sällan lägger sig vid min fot och spinner.

Sålunda kan vi dra följande slutsats: Vill vi ha en ökning av rovdjursstammen behöver vi minska antalet dragspelande skogsromantiker i hela landet eller åtminstone i de delar där vi önskar se en tillväxt. I Stockholm, Malmö och Göteborg kan det vara tvärtom så att det bör uppmuntras till spelande då rovdjur inte är önskvärda i dessa områden.

Dagens mening: Fler dragspelare till Stockholm!

fredag 29 juli 2011

Mistralvinden

Hård nordlig vind! Sålunda beskrivs den vind som får fransmännen att linda halsduken ett extra varv om halsen. Den har sin upprinnelse i den kalla norden. Bilden, som återfinns på Wikipedia, fastnade i mina ögon. Vad ser du?
Dagens mening: Kalla norden!

söndag 24 juli 2011

Nattens skogar!



Det är inte för intet som jag rör mig i skogarna denna tid. Det skiftande vädret ger upphov till stämningar och bilder som hjälper mig att tolka, formulera, sätta ord på saker och ting.
Läste en bok av Djuna Barnes, Nattens skogar, och den handlar inte alls om mina skogar vill jag upplysa. En bok som fått gott renommé och anses höra till modernismens föregångare.
Första läsningen gav enbart förvirring. Andra läsningen var mer intressant och får jag hålla på en stund kanske jag till och med kommer att rekommendera den.
Tills vidare får ni hålla till godo med några bilder från mina skogar.
Dagens mening: Nattens skogar!

måndag 11 juli 2011

Meningen med alltihopat?

Satt och glodde på denna Trädgårdshumla när jag besökte Heimo idag. Som han gnodde och höll på. Undrar liksom vad som driver honom, vart får han kraften ifrån? Humlan alltså! Har han aldrig några kärleksbekymmer eller trassliga frågor om livet? Pang på ståndaren och pistillen bara och flugan verkade lite klädsamt återhållsam i jämförelse med den best som hade bestämt sig för att använda min panna som landningsplats i natt.
Hur gör man för att stänga av alla bilder man har i skallen? Stänga av allt som bråkar och bromsar upp...
Vissa dagar flyter som en mäktig norrländsk älv, andra dagar står man knappt ut med sig själv.