"Hitlers administratörer."

Den gamle Adolf har fått klä skott i många diskussioner genom åren som om han vore ensam om att genomföra ondska. Jag vet inte varför vi avstår från att nämna andra, likvärdiga personer på närmare håll. Det är synd tycker jag för vi missar själva poängen när vi gör så, nämligen att det inte går att genomföra ondska satt i system utan administratörer.

En ensam Hitler hade inte kommit långt, det har alltid funnits personer av hans kaliber. Det unika var att en hel nation sprang hans ärenden utan att ifrågasätta sin egen roll. Man gjorde sin plikt eller saknade makt att stoppa eländet på egen hand. Jag vill inte förringa alla som satte sig upp emot systemet och fick ta konsekvenserna av sina handlingar, jag vill bara stanna till vid alla dessa administratörer som gjorde det möjligt för Adolf att genomföra sina bestialiska planer.

Det är min övertygelse att vi inte har blivit godare genom åren, inget tyder på det och jag behöver inte plocka fram exempel. Problemet är inte att det föds Hitlerpersonligheter utan att det finns plikttrogna administratörer som gör det möjligt med systematisk ondska.

Hur ser det ut med vår egen statsapparat egentligen? Är den villig att genomföra vilka politiska beslut som helst? Jag är benägen att tro det efter många år inom systemet. Hyggligt folk som gör sin plikt, har sin tjänstemannaheder och sliter ont i samhällsapparaten för att genomföra tvära kast och snabba omorganisationer.
Om vi tittar på ohälsan i landet visar det sig inte så sällan att de yrkesgrupper som har flest sjukskrivna är just de yrkesgrupper som har till uppgift att hantera just ohälsan. Jag menar folk inom vård, omsorg och försäkringskassan och att de far illa.

Har den senaste tiden pratat med folk inom bl.a. försäkringskassan som tror sig veta följderna av de regeländringar som träder i kraft vid årsskiftet och de kan se vilka konsekvenser det får men menar sig inte kunna göra något åt det annat än fortsätta som tidigare och administrera besluten. De vet vilka som får ta skiten av besluten men det finns inget de kan göra. Eller?

Det kan vara hög tid nu för ett tjänstemannauppror. I stället för att spela med, göra sin plikt osv. kan de protestera i ord och handling. Ordet är fritt i demokratin och det är nästan så att jag vill säga att det är en plikt att uttrycka det man känner och tänker i offentlighetens ljus. Vad har facken för roll i detta spel? Dags att ställa sig på barrikaderna igen?

Det vore att gå för långt om jag påstod att vi har att göra med "Hitlers administratörer" här men jag kan inte låta bli att dra fram parallellen då jag menar att vi borde ha lärt oss av historien.

"Spetsat snus skapar starkare beroende!!!!"

Hörrni, nu ropas det "Se upp för vargen" igen. Har tidningarna verkligen ingenting annat för sig. De basunerar ut att Swedish Match har tillsatser i snuset som ökar halten fritt nikotin. Världsnyhet! Allt detta för att öka beroendet och försäljningen. Själv gör jag snus enligt ett gammalt recept från 1823 och det är ingen hemlighet att detta recept, Ljunglöfs Ettan, innehåller natriumkarbonat eller bakpulver för att tala vardagsspråk. Om man läser det finstilta på dagens snusdosor ser man tydligt att snus innehåller förutom tobak, salt, natrumkarbonat (E500) samt glycerol (glycerin). Så vad är poängen? Så har det varit i 200 år. E500 finns som tillsats i mängder av livsmedel som surhetsreglerande medel. Vad jag vet så innehåller inte snus kvicksilver i alla fall och det är lite farligare om vi skall hetsa upp oss. Tillsatshysteri är det frågan om.

Se upp för Vargen!

Ni känner till den gamla historien att skrämma för Vargen. Här har hela sommaren gått åt till att skrämma för svininfluensan och när den "äntligen" kommer skrämmer media för att skydda sig mot densamme.
Kan vi få lite vett och sans tack. Jag skulle vilja veta mer. Om ett vaccin i själva verket är en del av ett virus fastän dött, kan det då vara så att reaktioner vid vaccinering i själva verket antyder att personen som får sådana "biverkningar" skulle drabbas ännu värre av det riktiga virus man vaccineras mot? Jag bara undrar för jag är okunnig. Hjälp mig någon. Min farfar dog i spanska sjukan och vad jag förstår så var den en variation av svininfluensan.

Fobi or not fobi!

När debattens vågor går höga är det intressant att iaktta den brilljans i diskussionsteknik som kommer till tals. När argumenten tryter har det blivit allt vanligare med uttryck som 'islamofobi' och 'homofobi'. Hitintills har ingen mig veterligen använt ordet 'fascismofobi' men jag påstår här och nu att det är samma teknik, samma förenkling som ligger bakom mycket av argumenteringen i debatten som vänder sig mot exempelvis sverigedemokraterna. Det är förmodligen rädsla som ligger bakom fenomenet att med brösttoner nergöra det som hotar oss. Sensmoral: Vill vi att tillväxten av sverigedemokrater skall avta bör vi nog bemöta fenomenet i sakliga och öppna debatter. Fram i ljuset så spricker trollen.

Min hjälte!

Inslaget behöver inga kommentarer men för att förtydliga mig vill jag säga: Regler kan tolkas på många sätt.

Det var bättre förr!

Så får man inte säga idag, så fick man inte säga förr. Vad är det då som får oss att tänka att det var bättre förr? Handen på hjärtat så har jag tänkt så många gånger när jag faktiskt har haft möjligheten att jämföra. Är man vän av framsteg och förnyelse blir ett tillbakaskådande lätt till ett förhärligande av en tid som flytt där vi glömmer bort hela bilden och ser i ett förklarat skimmer bara det som var bra. Inom den politiska debatten idag tycker jag mig märka en förvirring rent ideologiskt. Vilka är höger och vilka är vänster?
Det politiska systemet var enklare i min ungdom då polariseringen var tydligare. Svart och vitt, ont och gott, rött och blått. Politiska partier har i alla tider företrätt tydliga grupperingar som fattiga och rika. I alla fall har det förefallit vara så i mina ögon. Sossarna för arbetarklassen, Center (Bondepartiet) för lantbrukarna på landsbygden, Moderaterna (Högerpartiet) för överklassen och kapitalisterna, Kommunisterna för en ny samhällsordning och Folkpartiet för lärare och andra inom medelklassen med någon form av högre bildning. Så ser min uppfattning ut om jag ska förenkla. Sedan 70-talet har alla partier mer eller mindre sökt bredda sitt väljarunderlag. Idag är alla partier miljöpartier, alla är arbetarpartier, alla företräder småföretagrna, inte storfinansen för den är inte gångbar som medlemsgrupp om ett parti vill nå framgång.
Det jag försöker säga är att politiken på ett sätt blivit mindre tydlig eller mindre svart och vit. Detta medför en förvirring för oss väljare. Vi önskar i viss utsträckning att det vore enkelt att rösta på, eller tillhöra ett parti och liksom slå oss till ro med det en gång för alla. Vid 20-års ålder vill vi vara klara med den politiska tillhörigheten och liksom slippa famla och ändra oss hela tiden men så ser det inte ut. Det vi trodde på igår gör oss förvirrade idag (röstade vi inte bort kärnkraften 1980?). De som företräder oss inom politiken verkar vara i en annan värld och de som överlever där behöver ha så hård hud att de faktiskt klarar av att stå upprätt utan ryggrad. Viktigt med mediaträning och skicklighet i debattkonsten för man vet aldrig när chansen att göra intryck kommer nästa gång. Upp med fingret för att kolla vartåt vinden blåser.
Inom det gamla romerska riket var det bröd och skådespel som gällde. Det var inte politikerna som lanserade det uttrycket, det var folket som krävde "panem et circenses". Att sen de styrande förstod att det var ett bra sätt att tysta massorna med mätta magar och underhållning är en annan sak. Vi lever i en del av världen där mätta magar är en självklarhet och det kanske är orsaken till att undersökningar gällande vår känsla av lycka visar att vi känner oss olyckliga här i väst. Den som saknar mat på bordet har ETT problem. Den som har mat på bordet har tusen problem.

Tack gode Gud!

Nu vill jag inte börja dissekera vilken gud vi pratar om, bara utbrista i en känsla av outsäglig tacksamhet. En helt vanlig dag, en helt vanlig underbar dag med inslag som kunde ge en nobelförfattare uppslag till världslitteratur. Kände en smygande oro i morse över måsten som städa, kratta löv, skriva på romanen, städa bilen... Vet av erfarenhet att det bästa vid sådana tillfällen är att bryta mönster. Bestämde mig för en tur upp till vallen, Nybovallen, min plats på jorden. På med Meindl-kängorna, kniven, salami och en pilsner. Glömmer bort, hela tiden, vad denna plats gör med mig. Letade reda på vandringsstaven, yxan och gav mig av ut i skogen. Vet inte om det är dofterna eller tystnaden men det tar bara några meter så är jag där, mitt i det vilda. En färsk älgspillning, grön till färgen, vittnade om en närvaro för minuter sedan. Strax intill björnspillning och jag befann mig i direktsändning igen. Satt mig ner med den medhavda pilsnern som idag inte behövde vara särskilt sval för att locka. Termometern på 4°C påbjöd en varmare dryck idag.
Efter stunden på vallen for jag över skogen till den gamla finnen Heimo för en stark kopp kaffe och samtal om livets väsentligheter som hur man odlar vindruvor i växtzon 5, akupunkturens betydelse i obygden samt min kanonsoppa från igår: Gul lök i smör, passerade tomater, grädde, grönsaksbuljong samt färsk egenodlad basilika.
Åter hemma igen och märkligt nog har de tidigare nämnda måstena försvunnit spårlöst. Löven ligger kvar, golven är oskurade men jag tycker att det spelar mindre roll. Här skall skrivas till ackompanjemang av brasan, magen mätt och kroppen varm.
Detta får bli mitt första inlägg i bloggosfären och det lär väl inte väcka alltför mycket uppmärksamhet då det inte innehåller några tips på hur man bättrar på sitt yttre eller hur man ska komma tillrätta med invandringsproblematiken och inte heller beskriver andra världsproblem med svarta eller vita färger.