Ordningen återställd.

Tänk vilken betydelse djur har för oss människor. Villkorslös kärlek, ett bekräftande mjau, en strykning mot mitt ben. Är det så enkelt?

Jag tror att det är så enkelt. Det är tanken som räknas, som man säger. Likaså när jag ger kärlek och omsorg till mitt kattskrälle så uppstår liksom aldrig tanken på vad det kostar. Vissa konventioner vi människor utvecklat har blivit så komplicerade och så kostsamma att de nästan får oss på knä. Presenter och tillställningar som kostar skjortan och saknar den äkta glädjen.

Vi behöver bekräftelse och jag tror att det är enkelt att ge den. Ett leende när vi möts, "jag har sett dig, du finns", en kram, en glass i sommarvärmen.
Min katt Thula har varit försvunnen i tio dagar men är nu återbördad och en bättre present kan man inte få.

Dagens mening.

Gav mig själv en present för några år sedan. En eka. Den är nästan klar och har varit det sen dess men jag tjärar den nästan varje år och det kanske är det som är meningen? Jag älskar nämligen tjärdoften, den är allt. Eller allt och allt, det låter lite överdrivet men om jag sjösätter ekan måste jag lägga ner mer jobb på den, höst och vår. Det slipper jag nu. Några små saker att färdigställa bara, sen är den klar för sjösättning. Dagens mening: Tjärdoft.

Hjälp!

Hjälp!

Små, små saker som...

Ganska fånigt hur känslorna spelar mig spratt. Små, små saker får mig glad eller motsatt effekt. En flugsnappare, tranans trumpetande eller lav på en kvist, javisst. En outtalad förväntan, en blick eller ett ord. Det går liksom inte att gå genom livet obesmittad. Jag vill i varje fall inte det. Det är lite som när diamanter slipas, en hel del som ska skavas bort liksom. Klart att det känns!

Frida: Stipendiatutställningen

Idag vill jag bjuda på en utställning som jag missat. Sanningen är att de flesta utställningar missar man.


Frida: Stipendiatutställningen: "Våren 2010 skickade jag in en ansökan till ett hantverksstipendium vid Vindelns folkhöskola, och fick det! Under hela hösten fick jag fri..."

Talande bilder

Ibland vill man säga så mycket men orden blir bara så fjuttiga. Låter bilden tala i stället.

Usama Bin Laden, Fet-Mats och jag?

Vad har Usama, Fet-Mats och jag med varandra att göra? Bra fråga kan man tycka men såhär ligger det till:
Året var 1969 och jag var tolv år (mitt minne kan spela mig spratt ibland, ni får ha överseende med det) när min skolklass gjorde en studieresa till Dalarna. Vi besökte Nusnäs för att titta på keramik och vi kollade in när man täljde dalahästar. Höjdpunkten på resan var dock ett besök vid Falu koppargruva. Spännande och lite otäckt att åka ner i den mörka och fuktiga gruvan. Väl där nere fick vi historien tillrättalagd av en guide. Det mesta har jag glömt men en Saudiarabisk familj besökte gruvan samtidigt och det var inte varje dag jag såg något sådant där jag bodde. Det bestående minnet blev ändå historien om Fet-Mats (http://sv.wikipedia.org/wiki/Fet-Mats).

Senare har jag fått veta att Usama besökte gruvan med sin familj när han var tolv år. Vi är lika gamla Usama och jag. Kan det ha varit honom jag mötte där nere i gruvan? Kanske... Undrar om han tog intryck av berättelsen om Fet-Mats? Några likheter har de i alla fall: båda har hållit sig gömda under marken under lång tid, båda har pga detta väckt en hel del uppståndelse, båda är nu historia och döda.

Hur hade världen sett ut om det skett ett ras den där gången vi besökte gruvan? Usama och jag hade aldrig fått veta men helt klart har Usama försökt påverka världen mer än jag och med facit i hand kan jag tycka att han varit framgångsrik på sitt sätt.
Dagens mening: Usama och jag!

Farmors stuga

Många minnen från denna plats där min famor bodde sista tiden. Stugan är mer känd som Lim-Johans stuga. Jag blev lämnad där när föräldrarna gjorde annat. Hon var snäll, hon var gammal med ett strävsamt liv bakom sig. Hon gjorde kvastar av björkris och jag fick vara med och rensa riset. Kall mjölk hade hon i en hink som var nersänkt i brunnen. Ovakåkersbröd, som hon bakade till affärerna, messmör och kall mjölk har sedan dess en speciell plats i mitt hjärta. Hon gick bort 1965 men har satt outplånliga spår i mig...

Vårstädning

Det är någonting med påsken har jag förstått. Vet inte riktigt men det ser ut som om det är då de stora förändringarna kommer för mig. Pesach betyder "passera förbi" eller "gå förbi" och symboliserar uttåget ur Egypten. Då återstår bara ökenvandringen alltså...
Jag eldar det sista riset nu och när påsken är över är eldningen över. Röken ger skogen extraordinär stämning tycker jag. Vad tycker du?

Elden

Elden har ett starkt symbolvärde för mig. Den har följt människan så länge vi minns och det förhåller sig så att det fortfarande år 2011 är det vanligaste sättet att tillaga vår mat, över elden. Men elden symboliserar även förgängligheten, slutet på någonting. Såhär i vårtider brukar vi elda upp det skräp som kommer fram efter snösmältningen och när jag stirrar in i brasan kommer många tankar. Det gamla är förgånget och något nytt kan komma i stället. Svårt att ta in när man står där och blåstirrar i lågorna men livet har ju gett en del erfarenheter och numera vet jag - det kommer något nytt.

Ögonfröjd

Blev inspirerad av en begåvad tjej (http://www.fridafrost.com/) från norr. Själv har jag tusentals bilder som bara ligger och skräpar. Här kommer några från augusti förra sommaren.

Dimman lättar...

Tungt väder kanske men visst är det vacket!

Laggkärl

Jaha, nu är det alltså vår enligt kalendern, dock inte enligt termometern ännu men av erfarenhet vet jag att det går fort. Om tre månader vänder ljuset igen så allt skall ske nu. Kursstarten närmar sig med hast och då ska allt vara klart på vallen. Kommer jag hinna? Vi får se. Det är lika varje vår för mig. Har tusen planer för den annalkande sommaren, det säger swich och så har sommaren gått. Nä, nu är jag alltför pessimistisk. Det ordnar sig säkert även om jag tycker att somrarna går fortare nuförtiden och vintrarna sträcker ut sig till sitt yttersta.

Laggkärlet liksom ropar att det vill bli fyllt med någonting, bär kanske.
För övrigt mår jag bra, är tacksam till livet och det är inte allting som blir sämre med stigande ålder.

Finn fem fel?

Blev sjuk lagom till helgen så ambitionerna fick läggas på en lägre nivå. Men jag kunde inte undvika att åka till skogen ändå och om ni tittar noga så ser ni att jag gjort någonting. Helt slut när jag kom hem men det kan vara solen som chockar eller våren som pockar.

Nu börjar det närma sig...

Snart kan vi lägga ut programmet för sommarens råslöjdskurs på vallen. Den kommer att dokumenteras och vem vet, kanske det blir en liten bok av det hela. Fotar för fullt nu med "nykameran". Här får ni ett litet stilleben.