Laggkärl

Jaha, nu är det alltså vår enligt kalendern, dock inte enligt termometern ännu men av erfarenhet vet jag att det går fort. Om tre månader vänder ljuset igen så allt skall ske nu. Kursstarten närmar sig med hast och då ska allt vara klart på vallen. Kommer jag hinna? Vi får se. Det är lika varje vår för mig. Har tusen planer för den annalkande sommaren, det säger swich och så har sommaren gått. Nä, nu är jag alltför pessimistisk. Det ordnar sig säkert även om jag tycker att somrarna går fortare nuförtiden och vintrarna sträcker ut sig till sitt yttersta.

Laggkärlet liksom ropar att det vill bli fyllt med någonting, bär kanske.
För övrigt mår jag bra, är tacksam till livet och det är inte allting som blir sämre med stigande ålder.

Finn fem fel?

Blev sjuk lagom till helgen så ambitionerna fick läggas på en lägre nivå. Men jag kunde inte undvika att åka till skogen ändå och om ni tittar noga så ser ni att jag gjort någonting. Helt slut när jag kom hem men det kan vara solen som chockar eller våren som pockar.

Nu börjar det närma sig...

Snart kan vi lägga ut programmet för sommarens råslöjdskurs på vallen. Den kommer att dokumenteras och vem vet, kanske det blir en liten bok av det hela. Fotar för fullt nu med "nykameran". Här får ni ett litet stilleben.

Känner mig nyttig!

Det är ju inte varje dag man har den känslan men nu har jag kommit en bit i renoveringen av skåpet. Blir riktigt fint tycker jag. Ska hänga det i ladan på vallen för nu är våren snart här och då går det undan ska ni veta, ni som har glömt bort det.

Kokosolja!

Ja, det fungerade utmärkt med kokosolja. Fick en burk av en god vän som menar att oljan inte förstörs likt andra oljor när den blir upphettad. Provade det i riset men framför allt i anrättningen som förmodligen är en nykomponerad maträtt. Röd lök, purjolök, finstrimlad vitkål, torkade tomater, banan, salami och lufttorkad skinka. Över allt detta rejält med grädde. Om jag gör det igen tillkommer definitivt rostade jordnötter. Ungkarlsmat.

RENOVERA

Nu när det vänt och vi alla åker nedförsbacke mot sommaren är det hög tid att ägna sig åt sådant man inte hinner när ljuset börjar tränga sig på. Fick ett gammalt skåp som tillhört vallen men som behöver en ordentlig översyn för att likna ett skåp. Det käns bra att jag kommit igång med det och det kan bero på att jag bestämt mig för att ha en kurs i råslöjd på vallen till sommaren. Den planeras gå av stapeln 17-19 juni och det kommer fortare än vad man tror. Roligt och bara roligt. Bra saker att se fram mot. Får på vallen, renovering av fäxet, snedhagen skall rustas och stängsel skall sättas upp. Se där, nu är jag redan på väg mot sommaren och det känns i hela kroppen.

Våldtäkt!

Vad säger man när man inte har något att säga. Goddag yxskaft?
Vädret, Assange, bomben vid Stureplan, allt verkar redan avhandlat.
Lisa Magnusson skriver i sin krönika idag om att gå över gränsen och det verkar vara våldtäkt som är det heta heta just nu:"Att tiga är att undvika att göra den andra till psykopatmonstret, att undvika att situationen förvandlas till en uppenbar våldtäkt. Så glider upplevelserna i gråzonen tyst undan."
Nu ska vi prata om DET.
Vi får se hur många dagar detta ämne är hett på nätet.
Jag tycker om att nätet blivit allas möjlighet att tycka och tänka offentligt och jag tror att vi fortfarande är ovana att hantera det. Just nu tycker jag att vi springer omkring som en flock får utan herde, än hit, än dit bara vi får (märkte ni vitsen där?) tillhöra flocken.
Det är ensamt att vara ensam (vilka sanningar jag kommer på idag!) och ensamhet är inte samma sak som frihet...

Alarm mina vänner!!!

Min blogg hette tidigare "Se upp för Vargen" då jag retat upp mig på alla alarm i media och jag funderar som bäst på att ändra tillbaka namnet igen. Vad håller pressen på med? Tänker de göra SD till martyrer eller? Jag får väl sälla mig till alarmisterna idag och kanske skapa en facebookgrupp för något...kanske för björnarna. Ser ni björnskiten? Ser ni att det bara är lingon i den och inte ett enda blåbär? Det måste vara alla utländska bärplockare som tagit blåbären för dom. Stackars alla björnar

"Vi är inga fripassagerare!"

Heja Niklas, heja heja!

Läser ett gammalt inlägg på DN av Niklas Rådström.
"Kulturen betraktas i dag som en bland många passagerare på samhällsskutan. Av väldigt många debattörer ses den dessutom som en fripassagerare som lyckats erövra en hyttavdelning i första klass. Detta är naturligtvis inte bara felaktigt utan även feltänkt. I varje civilisation och samhällsbygge har kulturen haft navigatörens uppgift. I vår marknadsfundamentalistiska tid förefaller det som om redaren tror sig ha den uppgiften. Mitt tips är då att skutan går i kvav."
Han avslutade Sommar i P1 och om ni skyndar er kan ni lyssna i efterhand. Han talar om det enkla ämnet "Meningen med livet".

Att välja eller inte välja, det är frågan.

Då närmar sig valet igen. Har gjort ett flertal tester på webben och det är lika förvirrande varje gång. Tycker att politiken blir alltmer populistisk och speciellt i valtider.
Länken ovan kommer från Newsmill: "För mig var det, för det första, inte så dramatiskt att byta block. Blockpolitiken, som visserligen kan tyckas vara hård som cement i detta val, är knappast den mest intressanta spänningen eller vattendelaren i svensk politik. Som jag ser det är det betydligt större skillnad mellan modernister/humanister/pragmatiker å ena sidan och systemkramare/skattekvotsfetischister/slagordssluggerslängare å den andra än vad det är mellan höger och vänster. Det är viktigare att distingera mellan de som litar på väljarnas egen intelligens och de som tilltalar dem som om de vore barn som ska skrämmas med stora stygga vargen eller tandtroll."

"Jag är för min del övertygad om att den här gröna mitten kommer att växa framöver. Jag tror inte väljarna längre blir så upphetsade över om något är statligt eller privat, bara det fungerar bra för den människa som behöver det. Jag tror väljarna vill ha både jobb och välfärd, både arbetslinje och medmänsklighet, både politik och marknad, både offentlig kvalitetssäkring och belöning till de bästa, både ekonomisk utveckling och hållbarhet, både tillhörighet och individualism, både landsbygd och storstad, både hembygd och öppenhet mot globaliseringen."

"Kanske är det också för att jag blivit äldre som jag inte riktigt längre tror på de storstilade systemen som ska lösa våra bekymmer en gång för alla - utan mer att ett samhälles hälsa bestäms av hur väl individens engagemang - vems det än är och vilken form det än tar - tas tillvara, bekräftas och belönas. "

Jag har länge varit för ett avskaffande av monarkin men där har jag ändrat mig. Inte för att jag anser att kungen gör ett bra jobb utan för att alternativet med republik inte längre attraherar. I forntiden, då jag var ung enligt mina barn, fanns valkungadöme. Det avskaffade Gustav Wasa. När vi nu har "kastrerat" kungen och i stället infört parlamentarisk demokrati har vi kommit så nära ett valkungadöme som det går. Vi väljer en "Kung" å fyra år, om man säger, under förutsättning att han sköter sig vill säga. Så går mitt resonemang just nu och jag fundera på att ge "Kungen" och hans "skattmästare" min röst som ett kvitto på att han skött sig men moderaterna är starka, alltför starka kanske, så jag tenderar att luta mig mot den egentliga mitten då jag tror att de behövs i aliansernas tidevarv.

Sen får vi se, jag kan ju ändra mig...

En god morgon.

En tallrik fil, fäboknäcke och en morgonluft man bara drömt om. Några harungar tycker visst om att äta rödklöver och de verkar inte rädda för mig...


Stella har hittat sitt rätta element och fåglarna gjorde ju inte saken värre.

Hälge lever!

Det är sjätte gången han kommer och hälsar på nu, min kompis i skogen. Han har fått små horn men verkar lika kontaktsökande som tidigare. I fredags stod hans mor vid vändplanen med två färska, bruna kalvar. Livet går vidare...

Mammor kan vara grymma...

Kan du se älgkalven? Så här års stöter älgkon bort fjolårskalven för att ta hand om den eller de nya kalvarna. Det är lika varje år då dessa förvirrade tonåringar far runt i skogarna och beter sig som olyckliga, kontaktsökande existenser. Jag tycker synd om dem och de berör mig. Just denna fjolårskalv har jag stött på tre gånger på tre dagar och jag har talat till honom som om han förstod. Ibland tror jag det. Bland annat sa jag att jag tycker synd om honom och att jag kommer att beskydda honom om han håller sig nära mig... Han verkar förstå.

Döttrar och fäder.

När jag kom till jobbet i morse stod en vacker, vit ros i en vas. Meddelandet: "Grattis till körkortet. Nu är du så gott som vuxen! Anna Sara."
Det är min dotter det.

DEN DUBBLA MORALEN

Det är många diskussioner nu kring frågan om aktiv dödshjälp i samband med att Kim fått svar av socialstyrelsen i frågan om en patient inte vill ha en livsuppehållande behandling så skall läkaren respektera detta.

Det är inget konstigt med det egentligen i individualismens tidevarv. Det som blir konstigt är hur tydligt det blir att aktiv dödshjälp är något alla beslutande instanser är överens om att vi inte ska ha, samtidigt som vården dagligen, det vågar jag påstå, medvetet, aktivt om man så vill, påskyndar dödsförloppet för äldre människor eller åtminstone inte gör vad man kan för att uppehålla livet. Har egna erfarenheter här. Det förekommer att äldre svälts till döds med hänvisning till de egna valen, individens val ni vet.

Anna, som har en spännande blogg, försöker föra ett krig i den förvirrade debatten men hon får inte mycket medhåll då denna fråga berör ett område av existentialismen som vi valt att skuffa undan och hyscha om under lång tid, kanske all tid.

Vi är dömda till frihet, säger Sartre. Vi lever i en absurd värld, utan några inneboende normer och värderingar. Vi kan aldrig förlita oss på någon regelbok om hur vi ska handla, utan alla värden är mänskliga uppfinningar och därmed varken sanna eller eviga. Därför måste vi själv uppfinna vår moral och handla efter den. Varje situation vi befinner oss i är en ny situation och vi kan aldrig tillämpa samma moral på alla situationer.

En del av Heideggers filosofi rör sig kring ångesten och döden, vilka enligt honom, inte är psykologiska eller biologiska tillfälligheter utan nödvändiga element i tillvarons struktur. Basen i människans verkliga existens är ångest och död, de bägge betingar varandra. Den oegentliga existensen – estetens, studentens, politikerns, tidningsläsarens – innebär en flykt bort från den verkliga existensen, då man går in i en roll där dessa faktorer (ångest- och dödsupplevelsen) inte existerar. Om inte de starkaste känslorna får komma fram, så undviker man lyckan, lyckan kan endast existera då man känt djup sorg eller ångest tidigare.

Många ser existentialismen som ett utslag av den rotlöshet som fanns i Europa efter kriget. Människor hade förlorat alla sina värden och kunde inte finna någon tröst, de hade känt ångesten och levt i det absurda kriget. Därför drogs de till existentialismen. Men frågorna om rotlösheten, ångesten och ansvaret är ännu aktuella. Det finns därför mycket att hämta ur Sartre än idag.

Det blir förvirrat i debatten då vi i vår tid inte riktigt vet vilka värden som gäller idag. Jag påstår alltså att vi är förvirrade och översköljda av information, som vi älskar att få, men som vi inte riktigt lärt oss att hantera ännu.

Anna är modig tycker jag. Hennes texter vänder upp och ner på debatten och avslöjar vår förvirring. För det är hon värd alla vårens blommor.