Satt och glodde på denna Trädgårdshumla när jag besökte Heimo idag. Som han gnodde och höll på. Undrar liksom vad som driver honom, vart får han kraften ifrån? Humlan alltså! Har han aldrig några kärleksbekymmer eller trassliga frågor om livet? Pang på ståndaren och pistillen bara och flugan verkade lite klädsamt återhållsam i jämförelse med den best som hade bestämt sig för att använda min panna som landningsplats i natt.
Hur gör man för att stänga av alla bilder man har i skallen? Stänga av allt som bråkar och bromsar upp...
Vissa dagar flyter som en mäktig norrländsk älv, andra dagar står man knappt ut med sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar