Som en bro...

Hur bär man sig åt för att avlägsna sig från det man älskar? Hur gör man för att skapa avstånd som ger distans och självinsikt? Hur förklarar man för en frågande omgivning och barn som blir sårade? Jag vet inte riktigt…

Det har gått så lång tid att till och med tankarna har flätats samman med någon annans tankar och när dessutom den grund man står på, den tro som burit över mörka vatten, lyser med sin frånvaro, då blir man rädd. Det går att bli skitskraj för mindre men jag är övertygad om att det är nödvändiga steg för att beträda ny mark, ytor som öppnar upp för nya insikter. Det går att gå under men det finns också möjligheter till ny kunskap som fyller livet med mening.

Dagens mening: över mörka vatten!