Tack Anna. Det du skriver på din blogg idag fick mig att vilja kommentera, men jag fick liksom inte rätta känslan. Någon gång kommer jag till Stockholm och då ska vi ta en fika, kanske på Norrmälarstrand, starkt kaffe, och prata om livet och vi, eller kanske bara jag, skall berätta en historia. En historia om mig själv kanske eller om det som får oss att gå vidare. Vad vet jag?
2 kommentarer:
:(
En kram som tröst, då?
Och en påminnelse om att det kan hända den bäste (men inte kungen).
Tack Anna.
Det du skriver på din blogg idag fick mig att vilja kommentera, men jag fick liksom inte rätta känslan. Någon gång kommer jag till Stockholm och då ska vi ta en fika, kanske på Norrmälarstrand, starkt kaffe, och prata om livet och vi, eller kanske bara jag, skall berätta en historia. En historia om mig själv kanske eller om det som får oss att gå vidare. Vad vet jag?
Skicka en kommentar