tisdag 27 oktober 2009

"Hitlers administratörer."

Den gamle Adolf har fått klä skott i många diskussioner genom åren som om han vore ensam om att genomföra ondska. Jag vet inte varför vi avstår från att nämna andra, likvärdiga personer på närmare håll. Det är synd tycker jag för vi missar själva poängen när vi gör så, nämligen att det inte går att genomföra ondska satt i system utan administratörer.

En ensam Hitler hade inte kommit långt, det har alltid funnits personer av hans kaliber. Det unika var att en hel nation sprang hans ärenden utan att ifrågasätta sin egen roll. Man gjorde sin plikt eller saknade makt att stoppa eländet på egen hand. Jag vill inte förringa alla som satte sig upp emot systemet och fick ta konsekvenserna av sina handlingar, jag vill bara stanna till vid alla dessa administratörer som gjorde det möjligt för Adolf att genomföra sina bestialiska planer.

Det är min övertygelse att vi inte har blivit godare genom åren, inget tyder på det och jag behöver inte plocka fram exempel. Problemet är inte att det föds Hitlerpersonligheter utan att det finns plikttrogna administratörer som gör det möjligt med systematisk ondska.

Hur ser det ut med vår egen statsapparat egentligen? Är den villig att genomföra vilka politiska beslut som helst? Jag är benägen att tro det efter många år inom systemet. Hyggligt folk som gör sin plikt, har sin tjänstemannaheder och sliter ont i samhällsapparaten för att genomföra tvära kast och snabba omorganisationer.
Om vi tittar på ohälsan i landet visar det sig inte så sällan att de yrkesgrupper som har flest sjukskrivna är just de yrkesgrupper som har till uppgift att hantera just ohälsan. Jag menar folk inom vård, omsorg och försäkringskassan och att de far illa.

Har den senaste tiden pratat med folk inom bl.a. försäkringskassan som tror sig veta följderna av de regeländringar som träder i kraft vid årsskiftet och de kan se vilka konsekvenser det får men menar sig inte kunna göra något åt det annat än fortsätta som tidigare och administrera besluten. De vet vilka som får ta skiten av besluten men det finns inget de kan göra. Eller?

Det kan vara hög tid nu för ett tjänstemannauppror. I stället för att spela med, göra sin plikt osv. kan de protestera i ord och handling. Ordet är fritt i demokratin och det är nästan så att jag vill säga att det är en plikt att uttrycka det man känner och tänker i offentlighetens ljus. Vad har facken för roll i detta spel? Dags att ställa sig på barrikaderna igen?

Det vore att gå för långt om jag påstod att vi har att göra med "Hitlers administratörer" här men jag kan inte låta bli att dra fram parallellen då jag menar att vi borde ha lärt oss av historien.

3 kommentarer:

hans sa...

Staten håller på att skrida sitt 2/3-system i verket. Snart har de lyckats.

Sa en vis man.

Anita B sa...

Intressant läsning! Det farligaste är just människor som blint lyder order utan att koppla på hjärnan och fråga sig varför.
Av egen erfarenhet ser jag att facket tappat mycket av sin roll, det behövs mer engagemang och ifrågasättande, gör de valda det de är avsedda att göra?
Tjänstemannauppror låter bra. Synd att många är rädda, för att mista jobbet, ekonomi osv. Tror inte man kan bygga ett gott samhälle på människor som är rädda.
Jag är med på barrikaderna!

Anita

Anonym sa...

Inressant och givande läsning på din blogg. Jag har inte hittat den här tidigare. Nu ska det läsas. Ha det gott! /fredde