Tack gode Gud!

Nu vill jag inte börja dissekera vilken gud vi pratar om, bara utbrista i en känsla av outsäglig tacksamhet. En helt vanlig dag, en helt vanlig underbar dag med inslag som kunde ge en nobelförfattare uppslag till världslitteratur. Kände en smygande oro i morse över måsten som städa, kratta löv, skriva på romanen, städa bilen... Vet av erfarenhet att det bästa vid sådana tillfällen är att bryta mönster. Bestämde mig för en tur upp till vallen, Nybovallen, min plats på jorden. På med Meindl-kängorna, kniven, salami och en pilsner. Glömmer bort, hela tiden, vad denna plats gör med mig. Letade reda på vandringsstaven, yxan och gav mig av ut i skogen. Vet inte om det är dofterna eller tystnaden men det tar bara några meter så är jag där, mitt i det vilda. En färsk älgspillning, grön till färgen, vittnade om en närvaro för minuter sedan. Strax intill björnspillning och jag befann mig i direktsändning igen. Satt mig ner med den medhavda pilsnern som idag inte behövde vara särskilt sval för att locka. Termometern på 4°C påbjöd en varmare dryck idag.
Efter stunden på vallen for jag över skogen till den gamla finnen Heimo för en stark kopp kaffe och samtal om livets väsentligheter som hur man odlar vindruvor i växtzon 5, akupunkturens betydelse i obygden samt min kanonsoppa från igår: Gul lök i smör, passerade tomater, grädde, grönsaksbuljong samt färsk egenodlad basilika.
Åter hemma igen och märkligt nog har de tidigare nämnda måstena försvunnit spårlöst. Löven ligger kvar, golven är oskurade men jag tycker att det spelar mindre roll. Här skall skrivas till ackompanjemang av brasan, magen mätt och kroppen varm.
Detta får bli mitt första inlägg i bloggosfären och det lär väl inte väcka alltför mycket uppmärksamhet då det inte innehåller några tips på hur man bättrar på sitt yttre eller hur man ska komma tillrätta med invandringsproblematiken och inte heller beskriver andra världsproblem med svarta eller vita färger.