Döttrar och fäder.

När jag kom till jobbet i morse stod en vacker, vit ros i en vas. Meddelandet: "Grattis till körkortet. Nu är du så gott som vuxen! Anna Sara."
Det är min dotter det.

DEN DUBBLA MORALEN

Det är många diskussioner nu kring frågan om aktiv dödshjälp i samband med att Kim fått svar av socialstyrelsen i frågan om en patient inte vill ha en livsuppehållande behandling så skall läkaren respektera detta.

Det är inget konstigt med det egentligen i individualismens tidevarv. Det som blir konstigt är hur tydligt det blir att aktiv dödshjälp är något alla beslutande instanser är överens om att vi inte ska ha, samtidigt som vården dagligen, det vågar jag påstå, medvetet, aktivt om man så vill, påskyndar dödsförloppet för äldre människor eller åtminstone inte gör vad man kan för att uppehålla livet. Har egna erfarenheter här. Det förekommer att äldre svälts till döds med hänvisning till de egna valen, individens val ni vet.

Anna, som har en spännande blogg, försöker föra ett krig i den förvirrade debatten men hon får inte mycket medhåll då denna fråga berör ett område av existentialismen som vi valt att skuffa undan och hyscha om under lång tid, kanske all tid.

Vi är dömda till frihet, säger Sartre. Vi lever i en absurd värld, utan några inneboende normer och värderingar. Vi kan aldrig förlita oss på någon regelbok om hur vi ska handla, utan alla värden är mänskliga uppfinningar och därmed varken sanna eller eviga. Därför måste vi själv uppfinna vår moral och handla efter den. Varje situation vi befinner oss i är en ny situation och vi kan aldrig tillämpa samma moral på alla situationer.

En del av Heideggers filosofi rör sig kring ångesten och döden, vilka enligt honom, inte är psykologiska eller biologiska tillfälligheter utan nödvändiga element i tillvarons struktur. Basen i människans verkliga existens är ångest och död, de bägge betingar varandra. Den oegentliga existensen – estetens, studentens, politikerns, tidningsläsarens – innebär en flykt bort från den verkliga existensen, då man går in i en roll där dessa faktorer (ångest- och dödsupplevelsen) inte existerar. Om inte de starkaste känslorna får komma fram, så undviker man lyckan, lyckan kan endast existera då man känt djup sorg eller ångest tidigare.

Många ser existentialismen som ett utslag av den rotlöshet som fanns i Europa efter kriget. Människor hade förlorat alla sina värden och kunde inte finna någon tröst, de hade känt ångesten och levt i det absurda kriget. Därför drogs de till existentialismen. Men frågorna om rotlösheten, ångesten och ansvaret är ännu aktuella. Det finns därför mycket att hämta ur Sartre än idag.

Det blir förvirrat i debatten då vi i vår tid inte riktigt vet vilka värden som gäller idag. Jag påstår alltså att vi är förvirrade och översköljda av information, som vi älskar att få, men som vi inte riktigt lärt oss att hantera ännu.

Anna är modig tycker jag. Hennes texter vänder upp och ner på debatten och avslöjar vår förvirring. För det är hon värd alla vårens blommor.

”Sluta spela tv-spel”

Jag har inte många käpphästar men några. En är: om något inte fungerar, gör något annat. Om något fungerar gör mer av det.

Låter enkelt va? Idag kommer den väl till pass när Littorin dundrar ut sina lösningar på samhällsproblemen. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) vill öka trycket på unga som driver omkring utan att varken jobba eller plugga. Här skjuter man lika mycket fel som när man tror att arbetstillfällen blir fler om man ökar kraven på de arbetslösa.

I landet "over there" har man redan försökt med detta. Där är det hart när omöjligt att få hjälp med försörjningen av samhället och mitt påstående blir att just detta starkt bidrar till att USA ligger i topp vad gäller kriminalitet. Kan man inte försörja sig på det ena sättet, försörjer man sig på det andra sättet och jag vet inte vilket som blir billigast för samhället i längden.

Min lösning är att göra tvärtom. När samhället åtar sig att hjälpa till med försörjningen skulle man kunna tänka sig att det även innebär ett krav på exempelvis kommunen att skaffa sig insyn i personens liv. Så gör man när det gäller frågan om varför Jeppe super. Fråga vad det är som gör att personen inte fixar att skaffa jobb på egen hand och gå in med stöttning på vägen till egen försörjning. Jag pratar om sann omsorg här och ja, jag vet att det är en bristvara. Människor ställer sig sällan utanför samhällsgemenskapen frivilligt, det finns oftast en orsak till utanförskap. Eller har jag fel? Borde inte samhällsapparaten vara till för sina medborgare och inte tvärtom? Att soc utvecklas till något annat än en tillknäppt organisation som fylls av rädsla för de individer man är satt att hjälpa och där våld och hot blivit vardag? Jag bara frågar...

Vive la revolution!

Märkligt att det land som utmärkt sig mer än något annat för frihet, jämlikhet och broderskap nu är på väg att införa slöjförbud. I Frankrike har president Nicolas Sarkozy lagt fram ett förslag som innebär ett totalförbud mot heltäckande slöjor. Liknande funderingar finns i Danmark, Belgien och Holland.

Lagstiftning är ett populistiskt försök att möta opinionens krav på att stoppa spridningen av muslimsk fundamentalism i Europa. Att tillåta slöjorna kan också ses som att Europas demokratiska samhällen accepterar symboler för kvinnoförtryck. Fördelar och nackdelar väger mot varandra.

Vad blir nästa steg? Att förbjuda vissa typer av kepsar, läpstift, säckiga byxor, skit under naglarna eller varför inte åsikter?

Det är lite som att säga: Här har vi demokrati minsann men den ska vara på våra villkor.

Att det kan få konsekvenser för den som bär slöja ser jag som individens problem. Det kan bli svårigheter i vissa arbeten men då får den individ som beslutat sig för slöja ta den kostnaden om man säger. Ska det vara så svårt?

Vi har absolut ingenting att säga och det upptar all vår tid...
Jo, det måste jag bara få berätta. Var upp till vallen idag och trots snön har vitlöken jag satte i höstas kommit upp, likaså fjällkvannen som är godis inte bara för björnar.

Men skyll dig själv!

Jo! Jag har torskat. De tog körkortet direkt och jag har ingenting att säga till mitt försvar, jag vill inte ens försöka. Glad påsk på er då...