Jag har inte många käpphästar men några. En är: om något inte fungerar, gör något annat. Om något fungerar gör mer av det.
Låter enkelt va? Idag kommer den väl till pass när Littorin dundrar ut sina lösningar på samhällsproblemen. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) vill öka trycket på unga som driver omkring utan att varken jobba eller plugga. Här skjuter man lika mycket fel som när man tror att arbetstillfällen blir fler om man ökar kraven på de arbetslösa.
I landet "over there" har man redan försökt med detta. Där är det hart när omöjligt att få hjälp med försörjningen av samhället och mitt påstående blir att just detta starkt bidrar till att USA ligger i topp vad gäller kriminalitet. Kan man inte försörja sig på det ena sättet, försörjer man sig på det andra sättet och jag vet inte vilket som blir billigast för samhället i längden.
Min lösning är att göra tvärtom. När samhället åtar sig att hjälpa till med försörjningen skulle man kunna tänka sig att det även innebär ett krav på exempelvis kommunen att skaffa sig insyn i personens liv. Så gör man när det gäller frågan om varför Jeppe super. Fråga vad det är som gör att personen inte fixar att skaffa jobb på egen hand och gå in med stöttning på vägen till egen försörjning. Jag pratar om sann omsorg här och ja, jag vet att det är en bristvara. Människor ställer sig sällan utanför samhällsgemenskapen frivilligt, det finns oftast en orsak till utanförskap. Eller har jag fel? Borde inte samhällsapparaten vara till för sina medborgare och inte tvärtom? Att soc utvecklas till något annat än en tillknäppt organisation som fylls av rädsla för de individer man är satt att hjälpa och där våld och hot blivit vardag? Jag bara frågar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar