Det var bättre förr!

Så får man inte säga idag, så fick man inte säga förr. Vad är det då som får oss att tänka att det var bättre förr? Handen på hjärtat så har jag tänkt så många gånger när jag faktiskt har haft möjligheten att jämföra. Är man vän av framsteg och förnyelse blir ett tillbakaskådande lätt till ett förhärligande av en tid som flytt där vi glömmer bort hela bilden och ser i ett förklarat skimmer bara det som var bra. Inom den politiska debatten idag tycker jag mig märka en förvirring rent ideologiskt. Vilka är höger och vilka är vänster?
Det politiska systemet var enklare i min ungdom då polariseringen var tydligare. Svart och vitt, ont och gott, rött och blått. Politiska partier har i alla tider företrätt tydliga grupperingar som fattiga och rika. I alla fall har det förefallit vara så i mina ögon. Sossarna för arbetarklassen, Center (Bondepartiet) för lantbrukarna på landsbygden, Moderaterna (Högerpartiet) för överklassen och kapitalisterna, Kommunisterna för en ny samhällsordning och Folkpartiet för lärare och andra inom medelklassen med någon form av högre bildning. Så ser min uppfattning ut om jag ska förenkla. Sedan 70-talet har alla partier mer eller mindre sökt bredda sitt väljarunderlag. Idag är alla partier miljöpartier, alla är arbetarpartier, alla företräder småföretagrna, inte storfinansen för den är inte gångbar som medlemsgrupp om ett parti vill nå framgång.
Det jag försöker säga är att politiken på ett sätt blivit mindre tydlig eller mindre svart och vit. Detta medför en förvirring för oss väljare. Vi önskar i viss utsträckning att det vore enkelt att rösta på, eller tillhöra ett parti och liksom slå oss till ro med det en gång för alla. Vid 20-års ålder vill vi vara klara med den politiska tillhörigheten och liksom slippa famla och ändra oss hela tiden men så ser det inte ut. Det vi trodde på igår gör oss förvirrade idag (röstade vi inte bort kärnkraften 1980?). De som företräder oss inom politiken verkar vara i en annan värld och de som överlever där behöver ha så hård hud att de faktiskt klarar av att stå upprätt utan ryggrad. Viktigt med mediaträning och skicklighet i debattkonsten för man vet aldrig när chansen att göra intryck kommer nästa gång. Upp med fingret för att kolla vartåt vinden blåser.
Inom det gamla romerska riket var det bröd och skådespel som gällde. Det var inte politikerna som lanserade det uttrycket, det var folket som krävde "panem et circenses". Att sen de styrande förstod att det var ett bra sätt att tysta massorna med mätta magar och underhållning är en annan sak. Vi lever i en del av världen där mätta magar är en självklarhet och det kanske är orsaken till att undersökningar gällande vår känsla av lycka visar att vi känner oss olyckliga här i väst. Den som saknar mat på bordet har ETT problem. Den som har mat på bordet har tusen problem.