onsdag 29 juni 2011
Monet?
Ett poem signerat Wiehe:
Den kloke blir tokig den tokige klok Den fege får plötsligt ett oanat mod
Det fula blir vackert Det vackra blir fult Och smärtan blir plötsligt så omättligt ljuv
Ingenting hjälper som kärleken Ingenting stjälper som kärleken Ingenting välter som kärleken Ingenting frälser som kärleken
Och inget kan göra den starke så svag Inget kan göra den sorgsne så glad Inget kan göra en mänska så fri Och ingenting skapar ett så´nt slaveri
Ingenting binder som kärleken Ingenting brinner som kärleken Dom rödaste kinder ger kärleken Inget försvinner som kärleken
Tvivlaren skänker den värme och hopp Den modlöse får den att aldrig ge opp Fast målet är fjärran och vägen är lång så finns ändå ingen som vill vända om
Ingenting lockar som kärleken Ingenting pockar som kärleken Ingenting chockar som kärleken Och ingenting knockar som kärleken
Kärleken kommer och kärleken går Några förlorar vad somliga får Kärleken skänker och kärleken tar Kärleken flyger och kommer tillbaks
Inget bedårar som kärleken Inget ger tårar som kärleken Ingenting sårar som kärleken och ingenting strålar som kärleken
Ingenting tindrar som kärleken Inget förblindar som kärleken Ingenting bevingar som kärleken Ingenting skimrar som kärleken
Dagens mening: Kärleken...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar